Aymik’s kennel 10 år!

År 2019 har kennel Aymik funnits i 10 år.

Av flera anledningar blev det ingen kull hos mig förrän över 4 år efter att kennelnamnet var godkänt. Första kullen bestod av en ensamvalp, en valp som kom att bli min avelshane. En stark individ som hittills lämnat karaktäristiska egenskaper för blodslinjen, vilka jag är mycket stolt över att kunna föra vidare. Därefter skulle det dröja ytterligare 5 år innan turen befann sig på min sida igen. År 2018 blev ett riktigt uppfödar-år med hela tre kullar som avlöst varandra här hemma. Den sista, som just nu ligger här i valplådan, var inte tilltänkt riktigt än. Men ibland händer saker som bara är menade att hända. Båda de två senaste kullarna är efter kennelns förstfödda, vilket känns stort och spännande. Förhoppningen på kullarna är oerhört stora.

Jag firar mitt 10:e år som kennelägare med att behålla en andra egenuppfödd valp. En valp vars farmor jag importerade från Arizona USA år 2011, och vars pappa är kennelns förstfödda. Mamma Hazel har jag även hon importerat från USA, från Kalifornien. Min förhoppning är att denna valp ska ha något mindre självständighet än Hazel, men fortfarande ha lika fina och starka vallinstinkter som henne, samt sin pappas orädsla, leklust och intensitet. Jag har god tro på att hälsan blir bra. Hälsan som är a och o för mig.

Under åren har det inte bara varit det att tikar gått tomma, utan jag har även uteslutit flertalet av mina importer ur avel, endast på grund av bristande hälsa eller allt som oftast ökad risk för epilepsi. Alldeles nyligen har jag uteslutit min senaste USA import, Chic, ur avel. Det eftersom hon är linjeavlad på en hund som lämnat ”producers”, alltså avkommor som i sin tur lämnat epilepsi. Flera fall i generationer bakom denna hund är kända sedan innan, men när nya insjukna hundar dyker upp i flertal så backar jag. I min drömvärld hade alla uppfödare stängt av sitt hjärtas talan och uteslutit avel på sina hundar, när det kommer till epilepsi hos närbesläktade individer -vilket tyvärr inte är fallet. Chic är en fantastisk vallhund med vissa vallegenskaper som hade varit högst intressanta att tillsätta mina hundar, så det känns givetvis tråkigt, men att hitta en lämplig match och att sälja hennes valpar med samvetet i behåll kan jag inte. Jag gör vad jag kan för att hålla en längre risk för epilepsi i mina hundar, även om man inte kan vara säker när det gäller denna luriga sjukdom -för visst vet jag att där inte finns något s.k. rent, men där finns definitivt individer-kombinationer-linjer med högre och betydligt högre mottaglighet.

Vi får se vad 2019 bjuder på. Min plan är att importera en hane, en hane jag själv kan använda i min framtida avel. Någon USA-resa blir det hur som helst, och letandet efter intressanta arbetande-vallande Aussies fortsätter däröver.

Här hemma väntas ett år av utvärdering. Hela tre kullar ska röntgas och genomgå MH. Förhoppningsvis blir det lite tävlingar på några håll. Spännande, och jag är oändligt nöjd med valparna och deras ägare oavsett hur det går.

Någon mer kull på kennel Aymik blir det inte förrän tidigast år 2021, eller kanske dröjer det nu ytterligare 5 år..

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.